Hemma igen

Så här såg det ut när vi lämnade skutan i Chalon

 Nu var resan slut för denna gång. Tidigt på fredagsmorgonen gjorde vi de sista förberedelserna med båten för att den ska ligga tryggt under vintern.

Vi hade beställt en taxi för att åka till stationen. Tågbiljetterna hade vi fixat tidigare under veckan och vi åkte tåg till Lyon, ca 15 mil från Chalon. Lyon är Frankrikes andra största stad med nästan 2 milj invånare och det var ett intensivt liv runt stationen i centrala stan. Efter lite letande hittade vi en flygbuss som tog ut till flygplatsen. Vi hade bokat hemresa med City Airlines som flyger till Landvetter. Trodde det var ett plan av den vanliga storleken med några hundra passagerare, men när vi kom fram till flygplanet tyckte vi det såg ovanligt litet ut. Maritha som inte älskar flygturer, började se något orolig ut. Vi hade platser på rad 14 och tänkte att det var nog i mitten av planet. Icke sa Nicke, rad 14 var längst bak och det fick plats sammanlagt 42 passagerare och 3 besättningsmän.

Men det blev en bra hemresa. Vi blev bjudna på mat med vin och kaffe och inget extra behövde vi betala. Vi som är vana vid lågprisbolag typ Ryanair är inte vana att få nåt att äta och dricka. Flygvärdinnan kom med ett extra glas vin till Maritha utan att hon bett om detta.

Så nu börjar vi längta iväg igen. Det är fortfarande omkring 23 grader och soligt där båten ligger. Varför ska vi då vara här hemma där det börjar bli ruggigt och lite höst. Vi kunde gärna varit ute några veckor till. Nu är det bara 7 månader tills vi åker iväg igen.

Resan känns inte som en vanlig semesterresa. Vi vill hellre kalla det en upplevelse- eller äventyrsresa och det är det vi gillar när vi är ute. Dagarna är fulla av arbete, inte bara fysiskt utan även mentalt eftersom vi inte vet vad som döljer sig bakom nästa krök. Det gäller med andra ord att vara förberedd på allt. När vi går in i en sluss vet vi aldrig  hur den ser ut inuti. Helt plötsligt kanske det inte finns någon trappa att klättra upp på, då får vi hitta en annan lösning. Maritha har blivit en mästare att kasta lasso för att få tamparna runt de eventuella pollare som finns på kajen.

Ibland har vi siktat in oss på någon plats där det ska finnas el och vatten enligt vår kanalbok. Antingen är det fullt eller så saknas vatten eller el. Det är med andra ord inte riktigt som när man åker charter. Här får vi fixa allt och improvisera när det inte blir som vi tänkt. Men det är samtidigt detta som är det härliga. Resan blir bara så bra som vi själva gör den till.

Det blev 160 slussar och ca 50 mil under de 3,5 veckor vi har ute denna gång. Nu är det bara 17 slussar kvar till Medelhavet och dessa får vi ta oss an i maj 2010.

På måndag är det dags igen, då får Moder Svea och Willys förstärkning av två trötta men lyckliga kanalfarare.

30 grader i skuggan

Idag är det tisdag den 22 september. Vi håller på och förbereder båten för vintervila. Men det blir inte så mycket gjort eftersom det är runt 30 grader på dan. Vi har i alla fall bytt olja på motorn  idag och skaffat en presenning att täcka båten med.

Vi har ett stort köpcentra alldeles i närheten där Maritha brukar ta en sväng mest varje dag. Idag fyndade hon en dammsugare till båten. Det har vi saknat länge och hon var jättestolt när hon hittade denna. Det borde väl innebära att det är hon som ska storstäda båten inuti nu då??

Igår hittade vi tvättmaskiner inne i stan. Två stora maskiner kostade totalt 70 kr, dessutom blev det tillfälle att sitta på en bar med en öl medan maskinerna snurrade. Så borde vi ha det hemma, man lämnar in tvätten, går och tar en öl och sen är tvätten klar. Torkningen fixade vi själva genom att hänga tvätten uppe på båten. Torrt på ett par timmar i solen.

Vi har varit lite oroliga inför vintern om det blir mycket is i hamnen, vilket kan skada båten. Hamnkapten sa dock att det bara hänt en gång att vattnet frusit, så vi får hoppas det funkar. Det är lite oroligt att låta båten ligga i vattnet under vintern, eftersom det kan bli läckage om de s k genomföringarna i skrovet fryser sönder. Då sjunker hon. Men hamnkapten ska sätta på lite värme i båten när det börjar bli kallt framåt slutet av året.

Dagens kort hittar ni här

Framme i Chalon-sur-Saone

Idag  söndag   kom vi fram till vår vinterhamn i Chalon-sur-Saone. Det var lite oroligt om det verkligen fanns någon plats till oss. Visserligen hade jag bokat en, men fransmän är fransmän och man är inte säker förrän man får pratat med hamnkaptenen.  Jodå, vår plats fanns ledig och det verkar vara en riktigt bra och skyddad hamn. 5 min promenad till stan med restauranger och affärer. Dessutom Mc Donalds som får bidra med internetförbindelsen.

Nu har vi några dagar att fixa båten och lata oss lite innan vi åker hem på fredag. Återkommer med nya rapporter när vi kollat runt här lite.

Igår kväll åt vi middag på restaurangen i Fragnes. Det var väldigt elegant och vi förstod inte mycket av menyn. Vi beställde Maigret Canard, vilket vi visste var någon form av anka. Det såg väldigt läckert ut när vi fick in maten och kocken kom fram och sa att man hade gjort om menyn för några dagar sedan och han ville ha våra synpunkter om något inte var bra.

Maritha tog fasta på detta när hon såg att ankköttet var för lite stekt och alldeles blodigt. Hon kallade på kocken och sa att hon vill ha det mer stekt. Jag däremot tyckte det var rätt ok, men när Maritha fick in sina köttbitar på nytt smakade de bra mycket bättre än mina blodiga skivor. Vi avslutade middagen med en underbar äpple/björnbärspaj med vaniljglass och därefter några franska ostar.

Här kommer de senaste korten

Lördag i Fragnes

Idag  lördag har vi gjort en kort resa, 11 slussar och 15 km. Det tog 4 timmar.  Vi har bara 1 sluss kvar till slutmålet och ca 10 km kvar.  Vi stannade vid lunchtid när vi hittade en fin tilläggsplats i Fragnes  med el och restaurang.  Visserligen var vi på krogen i går också, men det går bra att äta ute flera dar i rad.

Vädret växlar mellan regn och stekande sol. Just nu är det strålande solsken och navigatören sitter och pressar i sittbrunnen.

Internet är ett kapitel för sig. Här finns det en internetanslutning i hamnen. Vi fick lösenord och allt var frid och fröjd. Inte gick det att logga in trots att vi är anslutna till internet. Det är bättre att leta efter ett privat  nätverk, det brukar fungera  när man väl hittar ett.

I morron räknar vi med att gå till till Chalon sur Saone om vi orkar efter kvälles middag. Efter gårdagens middag på lokal, blev vi så trötta att vi slocknade direkt när vi kom till båten.  Men vi får väl skylla oss själva, Boef Bourgingon som huvudrätt, äpplekaka med glass och grädde till desert  och som avslutning en ostbricka.

Maritha håller på och knackar på barometern för att den ska gå uppåt. Men den faller och faller, trots att solen skiner ute.  Troligen felkonstruerad, eller så förutspår den ett jäkla lågtryck inom några dar. Vi utgår från att den visar fel.

Lunch i Montceau-les-Mines

Nu på tordag förmiddag  har vi gjort ett kort lunchuppehåll i Montceau för att vänta på att nästa sluss öppnar kl 13.00. Kockan har laget en utsökt lunch som vi just avnjutit. I natt regnade det och det var lite fuktigt när vi avgick i morse. Nu har det dock åter klarnat upp och det är varmt och gott.

Idag har vi planerat att gå de sista slussarna uppåt. Just nu är det 9 kvar. Därefter är det bara nedåtslussar hela vägen till Medelhavet.

Onsdagen den låg vi kvar i Paray-le-Monial fram till lunch eftersom det småregnade hela förmiddagen. När regnet upphörde vid lunchtid drog vi iväg drog vi iväg. Vi bestämde oss för att inte gå så långt så efter 7 slussar och ca 20 km stannade vi i Genelard, ytterligare ett av dessa små samhällen som finns längs kanalen. Maritha var inne i byn och rekade ev restauranger, men de som fanns såg tveksamma ut. Grillning igen med andra ord, kapten fixade grillen och navigatören  ordnade övriga ingredienser till en fin födelsedagsmiddag åt hustrun.

Vi träffar många trevliga människor på vår färd. Bredvid oss ligger nu ett engelskt par som har varit en sväng i Medelhavet med sin segelbåt. De tycket dock att det var för varmt under juli och augusti och är nu sakta på hemväg mot England. Många som varit i Medelhavet tycker att kanalerna är minst lika charmiga som Medelhavet. Därför börjar nu tanken på att när vi varit i Medelhavet några år, kanske det är dags för en motorbåt och med den återvända till kanalerna i Europa. Det är en så lugn och avslappnad stämning i kanaler och hamnar. I förmiddags pratade vi med några andra engelsmän som för fyra år sedan köpt en  kanalbåt och nu bodde året om på den i kanalerna här i Frankrike.

Nu har vi slappat några dagar, så i morgon tänkte vi ta en heldag genom att avgå kl 9 och hålla på till kanalen stänger kl 19. Men engelsmännen bredvid berättade att det fanns ett sån finns lunchställe på vägen som de tyckte vi absolut skulle besöka för lunch. Det var förrätt,  huvudrätt, desert , ost och som avslutning kaffe. Skulle vi stanna till där, går minst 2 timmar förlorade av den planerade restiden i morgon. Vi får se vilket som segrar, en god lunch eller att komma lite längre under dan 

 

 

Några foto från de senaste dagarna

Efter en regnig förmiddad ska vi avgå efter lunch. Har därför ringt kanalgubben och sagt att vi kommer till första slussen kl.13. Inga problem sa han bara att köra.

Vi har satt samman några kort för de senaste dagarna. Om ni klickar på länken här nedan hittar ni några bilder.

Klicka här för att se bilder

Titta på kartan

Om ni klickar på ”Här är vi” under rubriken Kategorier, kan ni se var vi är och hur vi har gått. Det går att förstora kartan och flytta sig med pilarna upp till vänster.

Jag skrev tidigare att vi inte betalt några hamnavgifter förutom i Paris. Jan hann precis skriva det, då hamnkapten kom och ville ha 11 euro för vår vistelse här i Paray-Monial. Det är dock billigt, vi har en bra plats, el och vatten. Dessutom internet, men det är inte hamnens förtjänst utan vi snyltar som vanligt in på något privat bredband genom vår antenn som vi sätter upp på rufftaket.

Navigatörens födelsedag

Idag är det onsdagen den 16 september och navigatören fyller år. Hur många vill hon inte säga. I går kväll skulle vi därför gå ut och äta en god middag för att fira henne. Eftersom vi inte har nån dusch där vi ligger idag fick det bli raggardusch på toaletten och vi tog på oss de kläder som var minst skrynkliga i vårt lilla klädförråd.

Men när vi kom in i stan vid 8 tiden på kvällen, var allt tyst och stilla. Restaurangerna var stängda och övriga affärer höll på att bomma igen. Det enda öppna stället var en pizzeria där vi gick in och köpte pizzor som vi tog med oss till båten. Vi är förvånade att de mindre byarna och städerna är helt döda på kvällen, vi har märkt detta på fler ställen. Vi frågade pizzabagaren och han sa att fransmännen stänger in sig och är inte ute på caféer och restauranger på kvällarna. Det är bara i storstäderna som man är ute på kvällen. Detta var nåt nytt eftersom vi trodde att det var tvärtom att de tillbringade mycket av sin tid ute på gatan på kvällarna.

Vi ligger nu i ett samhälle som heter Paray-le-Monial. Vi har ”bara” 53 till slutmålet som blir Chalon-sur Saone. Vi räknar med att komma dit på måndag eller tisdag. Vi har då några dagar på oss att fixa båten innan vi åker hem fredagen den 25:e.

Det har regnat hela natten och enligt Polman ska det upphöra på förmiddagen. Vi passar på att proviantera och förbereda oss för den sista biten. Det fanns risk att den kanal vi nu är på, Canal de Centre,  skulle stänga pga vattenbrist, men det verkar vara ok, eftersom vi får fortsätta. Enligt internet, skulle man vara tvungen att slussa minst 2 båtar i varje sluss för att spara vatten, men igår gick vi 3 slussar ensamma, så  det kanske finns tillräckligt med vatten i alla fall.

Onsdag i Paray-le-Monial

Det är ett hårt liv att vara kanalfarare. Slussarna här år öppna mellan 9 -19 med en timmas lunchstängt mellan 12-13.

Vid sista slussen på kvällen frågar alltid slussvaktaren när vi vill börja nästa dag för att de ska kunna ordna så att slussen är färdig när vi kommer. Vi startar alltid kl 9.00 med första slussen och brukar hålla på till omkring 17-18 på kvällen.  Det blir långa dagar och när vi lagt till är det helt ljuvligt med en ankerdram (whisky till kapten och vin till navigatören). Sen väntar vi en stund för att se om det kommer nån båtgranne och bjuder oss på middag. Men de händer aldrig, därför får vi ordna vår egen restaurang i båten. Grillen har blivit flitigt använd i år eftersom vi ofta legat ensamma efter kanalkanten.

Söndagen blev en händelserik dag.  Maritha skulle som vanligt gå till bageriet och köpa färskt bröd. Vi hade kollat dan innan och affären skulle öppna kl 8. Eftersom vi skulle vara färdiga att avgå 8.45 gick hon strax före 8 för att köpa bröd. Det var ca 5 min promenad. Jag stannade kvar i båten för att göra klart för avfärd och räknade med att hon skulle vara tillbaka efter en kvart. Klockan blev kvart över åtta, ingen Maritha, halv nio ingen Maritha. Nu började jag bli orolig, visserligen har hon dåligt lokalsinne men hon borde väl hitta tillbaka till kanalen några hundra meter från affären. Det fanns också en argsint schäfer på vägen till affären. Kanske hade hon blivit uppäten??? Maritha diggar inte stora hundar.

Men kvart i nio såg jag hustrun komma gående med brödet i handen. Det visade sig att vi missuppfattat öppningstiden. Dessutom stod det en massa fransyskor som också skulle köpa bröd. Så vi kom iväg till slussen som vanligt kl 9.

Senare på dan när vi tuffade framåt på kanalen, dunsade det till rejält 2 gånger under båten. När vi tittade bakåt såg vi en stor stock som låg strax under vattenytan. När vi fortsatte började ratten vibrera och vi gjorde  inte samma fart som tidigare. Jag misstänkte genast att propellern fått en skada. Vad skulle vi nu göra? Ringde vår allt i allo Bengt hemma på Lanesund för att få några goda råd. Eftersom det gick att köra kom vi fram till att det var ok att fortsätta med reducerad fart. Tankarna snurrade, båten måste lyftas för att vi skulle se vad som var fel, ringa försäkringsbolaget, vi kommer inte fram i tid, beställa reservdelar från Sverige tar minst en vecka.

Men vid nästa sluss var jag tvungen att kolla om det gick att backa. In med backen försiktigt och det fungerade, när jag ökade gasen något flöt det plötsligt upp en gren och en massa sjögräs. Vi förstod då att det var detta som orsakat vibrationerna. Motorn gick nu normalt och livet lekte igen. Tänk vad många tankar som hinner passera den gamla hjärnan när nåt likande händer.

Vi har nu också kommit fram till att vi hinner fortsätta till den vinterhamn vi bestämt från början. Vi skulle gärna vilja haft några dagar extra för att kunna stanna och besöka vinodlingar.  Men vi får nöja oss med att köpa lokalt odlade viner som slussvaktarna säljer i slussen. Det är både vin och grönsaker som de erbjuder. Att hitta en ny vinterhamn är inte så lätt, vi har ringt några hamnar men antingen är båten för djupgående eller så finns det ingen plats. Därför har vi bestämt att fortsätta enligt den ursprungliga planen.

Fredag 11 september

Det är nu tidig morgon vid kanalkanten. Det är fortfarande mörkt ute. Det ljusnar omkring kl 7 på morgonen och på kvällen blir det mörkt vid 9-tiden.

Idag ligger vi i en liten by som heter Ouzouer-sur Trezée. I går kväll när vi har ute och kollade byn var det redan tyst och lugnt vid 9 tiden. Vi letade efter bageriet för att köpa bröd på morronen men det hade stängt några veckor nu i september. Så det får bli frukost utan baguette idag.

Det går sakta längs kanalerna. Det är många slussar som ska passeras. Igår gjorde vi 18 stycken på ca 30 km resa. Då startade vi 9 på morgonen och var inte framme förrän halv 7 på kvällen. Vi har fortfarande inte klart för oss var vi ska lägga båten under vintern. Helt klart är att vi inte går så långt som vi tidgare tänkt. Igår hamnade vi bakom en pråm vilket gjorde att det gick riktigt sakta på eftermiddagen. Pråmarna har alltid företräde i slussarna och det är bara att acceptera och liggga bakom trots att vi normalt går dubbelt så fort som pråmen. Pråmen ligger nu i samma hamn som vi och nu gäller att vara lite taktisk. Vi har hört ryktet att pråmen ska avgå ca 9.30 och därför ska vi försöka gå redan kl 8.30 för att hinna igenom den första slussen före pråmen. Slussarna öppnar kl 9. Vi får se om det lyckas, det ligger ytterligare 3 fritidsbåtar här som nog har samma planer.

Ni hittar några kort från resan här