Hemma igen

Nu har vi kommit hem igen efter höstens
kanalfärd. Ni undrar nog hur man år efter år kan åka runt på
dessa små kanaler. Vad är det som är så lockande? Vattnet är
brunt, grått eller grönt med ett siktdjup på ca 50 cm. Visst
saknar vi ibland det blå havet utefter västkusten.

Men det finns ett lugn längs
kanalerna. Vi glider fram i 6-7 km i timmen, ofta ute på landsbygden
med kossor på sluttningarna eller vinodlingar. Det kommer små byar
där man kan stanna för natten. Oftast finns det ett bageri, en
slaktare och ett café i byn. Det är långt från turiststråken så
det känns som vi är mitt i det äkta Frankrike. Färden avbryts med
jämna mellanrum av en sluss. Ibland är det bara någon kilometer
mellan slussarna och ibland kan det bli kanske 4 km till nästa
sluss. Slussarna känns som ett trevligt avbrott och oftast är
slussvaktarna mycket trevliga. Ibland frågar de om vi vill köpa
grönsaker, vin och andra lokala produkter. Många som gått på
franska kanaler har upplevt att slussvaktarna är ett grinigt släkte.
Det har vi inte upplevt, försöker vi prata med dem är de alltid
vänliga och försöker hjälpa oss.

I höst har vi gått från vår
sommarhamn i Auxerre norrut till Paris. Efter en vecka i huvudstaden,
gick vi åter söderut och återkom till Auxerre. Här ska båten
ligga i vattnet under vintern. Här blir normalt ingen is på
kanalen, eftersom det är ganska strömt under vintern.

Eftersom vi trivs så bra här, blir vi
nog kvar i Frankrike under hela 2012. Vilka kanaler vi ska gå vet vi
inte men det finns mycket kvar att utforska. Nu stänger vi bloggen
för i år och kommer tillbaka första veckan i maj 2012.

Så här såg det ut när vi lämnade
båten i lördags morse för färd hemåt.

Det är svårt att lämna Auxerre, där vi har nedanstående utsikt direkt från båten när vi vaknar på morgonen

Nu stänger vi bloggen för i år och återkommer förhoppningsvis första veckan i maj 2012.

Åter i Auxerre

Nu närmar vi oss slutet på vår
höstresa. Vi kom till vår ”vinterhamn” här i Auxerre för
knappt en vecka sedan.  Nu har även vädret blivit lite höstlikt.
Igår sjönk temperaturen till 17 grader och idag har fått regn för
första gången på 3 veckor. Dags alltså att packa och fara hemåt.

Det är mycket som ska fixas innan vi
kan lämna båten och åka hem. Oljebyte och glykol i kylsystemet är
redan fixat. Jodå, det blir frost här också, men kanalen fryser
inte till is eftersom det strömmar ordentligt under vintern. Men
arbetstempot har sjunkit under semestern, så vi hinner inte så
mycket på en dag. 11-kaffe på byn, middagsvila och en god bok, tar
mycket tid och det är tur att vi kom hit en vecka innan hemfärd.
Annars kunde det bli för stressigt.

På tal om stress, vår svenske
båtgranne Ove, skulle åka hem på tisdagsmorgonen. Allt var packat
och klart för avresa. På natten fick han hjärtflimmer och fick åka
till akuten på morgonen. Han repade sig dock ganska fort så efter
ett dygn blev han utskriven och kunde börja sin hemresa med diverse
medikamenter som han fick utskrivna av läkaren. Hustrun kom och
mötte honom på flygplatsen i Paris, så han behövde inte köra bil
ensam hela vägen hem. Han påstod att han inte stressat, men han
hade arbetat mycket med båten de sista dagarna.   Så det är bäst
att ta det lite lugnt nu när vi börjar bli äldre.

Idag har vi demonstrerat. Det var
demonstration för högre pensioner. Vi kom ihåg förra höstens
massiva demonstrationer mot höjd pensionsålder här i Frankrike, så
vi räknade med lika stor uppslutning nu. När vi kom till torget i
Auxerre, stod där ett hundratal pensionärer och viftade med flaggor
för CGT-, den största fackföreningen i Frankrike. De promenerade
sakta genom stan utan något större oväsen. Det var inte likt
fransmännen, de brukar ju demonstrera med full kraft, hälla ut vin
på gatorna och blockera trafiken med traktorer och annat bråte. Men
idag var det lugnt, nästan som en demonstration hemma i Sverige.
Chansen att vi ska få pension från Frankrike är nog inte så stor,
så vi valde att betrakta skådespelet med en öl på ett närbeläget
café.

Här hittar ni årets sista bilder från Frankrike

På väg söderut igen

Nu är vi på väg söderut igen från
Paris. Det är svårt att hålla ordning på begreppen söder, norr,
upp och ned. Vi går alltså söderut, men går upp för Seine,
vilket innebär att vi nu slussar upp mot högre höjder. Seine
flyter norrut och mynnar ut i Atlanten nordväst om Paris.

Det har varit några lugna dagar sedan
vi lämnade Paris. Inne i Paris hörs hela tiden ett bakgrundsljud av
trafik, tåg och andra typiska stadsljud. Här ute på vischan är
det alldeles tyst på kvällen. En kväll hade vi stannat för natten
direkt efter en sluss. Det kom en pråm och la sig en bit framför
oss eftersom slussen var stängd för natten. När vi hade gått och
lagt oss, hördes plötsligt ett kraftigt motorljud utanför. På med
kläder och ut och se vad som händer. Jo, ytterligare en pråm
skulle in framför oss. De lyste med strålkastare på oss för att
se om de fick plats med den långa pråmen som var ca 90 meter lång.
Vi insåg att här var det bäst att flytta sig för att pråmen
skulle komma in. Vi drog båten bakåt en bit så att de kunde få in
hela pråmen framför oss. Vi fick faktiskt ett stort tack av
pråmskepparen och dessutom lyste han med sin strålkastare så att
vi såg hur vi skulle förtöja.

Vi har fortsatt sommarväder och
närmaste veckan ska det bli omkring 25 grader och soligt. Vi har nu
4-5 dagar innan vi är tillbaka i Auxerre där båten ska ligga i
vinter.

Här hittar ni några av veckans foton.

Charmiga Paris

Det är inte i första hand alla berömda sevärdheter som lockar oss till Paris. Det är atmosfären
och  den härliga pulsen som känner när är i Paris.

Häromdagen när vi var vid Triumfbågen blev vi grundlurade. När vi gick på trottoaren kom en fransman fram
och böjde sig ner alldeles framför oss. Han plockade upp en
guldring från marken och frågade om vi hade tappat den. Vi sa nej
och han såg frågande ut och frågade om Maritha ville ha den. Nej
sa vi men han var påstridig och till slut tog vi den. Vi tycke det
var en generös fransman som gav oss den upphittade ringen istället
för att behålla den själv. Efter vi gått åt olika håll dröjde
det ungefär en minut  så kom mannen tillbaka och ville ha lite
pengar för att vi fått ringen. Ok  tänkte vi han var ju snäll,
han borde få lite, vi gav honom 2 euro men han var inte nöjd, han
ville ha 5 euro till mat. Nej sa vi, du får nöja dig med 2.

Vi hade lite koll på gubben ett tag
efter och såg då att han hittade guldringar lite överallt och
försökte få några euro på samma sätt som han fått av oss.
Ringen var tung och hade nån stämpel men det var nog inte guld utan
troligen mässing. Hans affärsidé var ganska smart, tveksamt om han
bröt mot lagen. Turisterna är lättlurade.

Av de traditionella sevärdheterna har
det bara blivit Eiffeltornet och Louvren. När vi var här för 2 år
sedan ville hustrun inte åka upp tornet. Eiffeltornet kanske inte är
den bästa turistattraktionen för den som är lite  höjdrädd. Men
nu hade hon blivit 2 år klokare och efter lite övertalning med
hypnos, narkos och neuros följde hon med ”glädje ” med upp i
hissen.

Louvren är ett annat av Paris mäktiga
sevärdheter. Det är ju i första hand Mona Lisa som lockar. För
att hitta Mona Lisa är det bara att följa strömmen av besökare,
de flesta besöker ju Louvren i första hand för att se Mona Lisas
leende. Vi tavlan finns vakter och bakom en avspärrning samlas alla
besökare som ska fotografera Mona Lisa.

Häromkvällen firade tillsammans med
våra svenska besökare  hustrun som fyllde år. Hon påstår att hon
fyllde 35 men jag tror hon far med osanning. Jag får kolla med
folkbokföringen när jag kommer tillbaka till jobbet. Jag tror det
nåt med 50+. Det blev en trerätters middag med varm chevreost till
förrätt, gratinerade musslor som huvudrätt och vad fick vi till
dessert. Jo, var och en fick en bricka med flera olika saker. Där
fanns creme brulée, glassorbet, våffla och chokladkaka. Det blev
lite för mycket och den charmerande servitören frågade om ville ta
med oss det vi inte orkade äta upp. Han slog in resterna i folie och
vi fick med oss ett paket hem. Snacka om service.

Idag har vi haft Tekno festival i
närheten där vi nu bor. Det var hög musik på gatorna och massor
av folk ute. Hela Place de Bastilj var fylld med folk och det blir en
härlig stämning även om teknomusik inte är vår favoritmusik. Det
händer alltid nåt i Paris och när det ordnas någon aktivitet är
det alltid fullt med folk ute på gatorna. Även utan speciella
aktiviteter är det fullt med folk ute. Kaféer och restauranger är
nästan alltid fullsatta varje kväll. Ljudnivån är hög och hela
tiden hör man sirener från polisbilar och ambulanser som försöker
ta sig fram i den intensiva trafiken.

I morgon söndag drar vi söderut igen,
vi lämnar Paris för denna gången men kommer troligen tillbaka inom
några år. Nu ska vi vila upp oss efter en intensiv vecka i Paris
och ta minst 2 veckor på oss för att återvända till Auxerre.  Vi
längtar nu till någon liten kanal där vi kan lägga till efter
kajkanten och lyssna på tystnaden.

Några kort från sista veckan hittar ni här.

Åter i Paris

I måndags kom vi till Paris efter några dagar norrut längs Seine. Det var 2 år sedan vi besökte
Paris på vår resa söderut, nu är det dags igen. Marinan ligger i centrala Paris vid Place de Bastilj så det är en bra utgångspunkt
för diverse aktiviteter.

För att komma in i marinan måste man gå igenom en sluss som lyfter båten 3 meter upp till en liten kanal. Slussen är lite otäck eftersom både en livligt trafikerad gata och järnvägen går ovanför slussen.  Det är därför ett oväsen inne i slussen. Vi var 3 båtar som skulle slussa upp till marinan, när vi som sista båt nästan hade kommit in i slussen, började slussporten bakom oss stängas. Vi lyckades snabbt köra fram ytterligare en meter så att vi slapp bli krossade av den stora slussporten. Men allt gick väl till slut och vi kom helskinnade in i marinan.  Slussen är fjärrmanövrerad så att det är personalen på marinakontoret som sköter slussen. De tittade inte så noga på sina tv kameror när de stängde slussen.

Vi har nu varit här några dar och bara kollat närmaste omgivningarna (kaféerna). Idag blir det en tur till Champs Elysée för att kolla senaste Parismodet. Tyvärr är kläderna lite i dyraste laget, så det blir nog Dressman även i fortsättningen.

Ha det gott därhemma

Det går sakta till Paris

Vi har ju tidigare berättat om
slussarna med lutande väggar. När vi häromdagen gick in i en sån
sluss, letade vi förgäves efter den lilla pontonbryggan som vi
brukar lägga till vid. Icke sa Nicke, ingen pontonbrygga, vad gör
vi nu?? Slussvakten kom ut och tog emot vår tamp och vi la till en
bit från slusskanten. Med hälp av båtshaken och en bräda gick det
dock ganska bra att hålla ut båten från slussväggen när vattnet
sjönk och vi åkte nedåt i slussen. Eftersom väggen lutar ganska
mycket är det risk att kölen tar i slussväggen under båten. Allt
gick dock väl och efter 10 min var vi nere och kunde något darriga
köra ut ur slussen.

Det kom ytterligare 5 sådana slussar
men när vi kommit över den första chocken gick allt bra även i
dessa.

I Montereau träffade vi ett äldre
amerikanskt par. De var från Californien, När de skulle lägga till
bakom oss vid bryggan, sa jag till Maritha att här kommer 2 gamla
gubbar, det är bäst att jag går ut och hjälper dem att lägga
till. De ropade dock att de klarade sig själva och tackade. När de
kom närmare visade det sig att gubben i fören var hustrun. Hon var
75 år och kunde minsann själv hoppa i land och lägga fast deras
båt.

De hade ingen amerikansk flagga på sin
båt utan en holländsk. När vi frågade varför, sa de att efter 11
september kände de en oro för att visa att de var amerikaner.

På vår väg till Paris har vi nu
stannat i en liten stad som heter Morêt sur Loing. Vi gick ett par
timmar på floden ”Petit Seine” som trots namnet är ganska bred
med stora slussar som är 180 meter långa. Vi gjorde en avstickare
in  på den lilla floden Loing, där vi tidigare gått 2009 när vi
var på väg söderut.

Eftersom vi trivs här, blir det 3
nätter och vi fortsätter ut på Seine igen på lördag för vår
fortsatta resa mot Paris. Jag får hålla koll på hustrun i
fortsättningen. Igår när hon var ute och gick träffade hon en
äldre fransman på kajen. Han var välklädd, med pressveck på
byxorna och hade fin hatt på huvudet. Han promenerade sakta med sin
käpp och när Maritha kom fram till honom, stannade han och tittade
på henne. Han lyfte på hatten och sa ”Bonjour Madame”. Sen
pekade han på hennes vita byxor och sa ”Très beau” (mycket
vackra) sen lyfte han på hatten igen och promenerade vidare.Det är nog bäst att hålla lite koll på den gubben.

Idag är det marknad i stan. Det brukar
vara marknad en eller 2 dagar i veckan i de flesta städer och byar.
På marknaden kan man köpa grönsaker, ost, kött, fisk, kläder och
diverse tingel tangel. I våras köpte jag ju en klocka för 5 euro
som efter vissa startproblem fortfarande fungerar.

Vädret nu är svenskt sommarväder,
omkring 23 grader på dan och 15 på natten. Lite sol, lite moln och
några regnstänk ibland. I morgon kommer en tillfällig värmebölja
med ca 32 grader men sen blir det året lite svalare.

Här kommer några foton.

Äventyr och rockmusik

Igår lördag kom vi till staden Sens.
Vi har haft några dagar med mycket varmt väder, över 30 grader i
båten är lite för mycket för en blivande pensionär. Våra
nyinköpta dun täcken har inte varit till nån nytta. Tvärtom. Men
idag är det mulet och det har regnat lite under natten. 24 grader
både i båten och ute är perfekt klimat. Solen klarar vi oss utan
just nu.

Lördagen var händelserik. Först ett
slussäventyr i Hitchcockstil och sedan rockfestival i Sens.

Efter en lugn slussning i den första
slussen, gick vi in och förtöjde i sluss nr 2. Vi var ensamma och
väntade bara på att slussvakten skulle stänga slussportarna bakom
oss. Men det inget hände och snart fick vi se en stor pråm på väg
in i slussen. Eftersom slussen hade lutande slussväggar och pråmen
var tungt lastad, kunde den inte förtöja på ena sidan utan den var
tvungen att ligga och köra med propellrarna för att hålla sig i
mitten av slussen. Där låg vi förtöjda på ena sidan och pråmen
alldeles bredvid oss. På grund av strömmarna när slussvattnet
släpptes ut, rörde sig pråmen den del både i sidled och framåt.
Som minst var det 10 cm mellan pråmen och oss.

I slutet av slussningen ropade pråm
skepparen till oss att börja gå sakta framåt, trots att
slussportarna inte öppnat. Allt gick väl och vi kom ut helskinnade.
Vi fick göra ytterligare 2 slussar tillsammans med denna pråm och
varje gång var det lika oroligt, trots att slussvakten förklarade
att vi inte skulle oroa oss. Lätt för henne att säga. Ni hittar
några kort nedan som visar hur nära vi var att bli rammade.

Vi la till i staden Sens, en gammal
kyrkostad längs floden Yonne. I grannbåten bor ett yngre engelskt
par som är på väg till  Medelhavet. Det kör ”budgetvarianten”
och tycke det var utmärkt att  det  var gratis att ligga med både
el och vatten på kajen.  Engelsmännen frågade om vi ville gå med
på rockfest senare på kvällen. Det var nämligen gratis inträde
på rockfesten så de skulle gå dit.

Vi bjöd in engelsmännen på ett glas
vin innan vi skulle på musikfest. Vi hade en flaska vitt vin i
kylen, den borde bli bra att bjuda på i värmen. Men när jag
korkade upp och hällde upp ett glas, var det något skumt. Det var
en flaska ”Petit Chablis” som vi druckit flera gånger tidigare.
Men den här var alldeles gul. Tittade närmare på flaskan och där
stod årgång 1997. Vi köpte den i en supermarket för 5 euro så
det var inte någon exklusiv lagrad sort. Förmodligen hade den
blivit stående på lagret i affären och nu sålde de ut den
billigt. Alla viner blir inte bättre av att lagras. Som tur var hade
vi lite rödvin kvar sedan dagen innan, så vi fick dela på detta.

Engelsmännen som var drygt 30 år, sa
att de gillade ”heavy metal” musik. Inte vår stil precis, men
det är alltid roligt när det händer nåt, så vi gick med glädje
till stan för att kolla på musiken.

Festen var på en  borggård med stora
kyrkan på ena sidan och ett museum  på den andra.

En annorlunda miljö för rockmusik.
Strax efter att vi kommit in, skulle ett band som hette
”Satisfaction” börja spela. Vad tror ni de spelade för musik?
Jo det var ett coverband med Stoneslåtar. Sångaren såg ut som Mick
Jagger, fast det var nog inte han. De spelade riktigt bra, men det
räcker att det är Stoneslåtar så blir det alltid bra. De höll på
i över en timma och vi var helt slut efter att ha dansat, hoppat och
klappat händer till den goa musiken. När det sedan blev dags för
heavy metalmusik tyckte vi att vi fått nog och  lämnade våra
engelska vänner som gärna ville vara kvar och lyssna på sin musik.

Idag har vi vilodag, vilket innebär
att vi ligger kvar här till i morgon. Som sig bör på en söndag,
har vi varit på högmässa i den stora kyrkan. De stora kyrkorna
här, har en härlig akustik och det ger en mäktig känsla att
lyssna på musiken i en sådan kyrka. Idag var det barndop som gick
till ungefär som hemma i Sverige. Flickebarnet döptes till Judith
Beatrix.

Här hittar ni veckans fotoutställning 

 

Så var vi på väg igen

Så var vi på väg igen. På måndag
kväll kom vi tillbaka till Auxerre efter 2,5 månads arbete hemma
för Willys och Moder Svea. Vi visste inte säkert var Castor Spica
låg eftersom hamnpersonalen flyttar båtarna ibland för att få
plats med så många som möjligt. Jodå, där låg hon utanför en
motorbåt.

 

Resan hit gick bra bortsett från när
vi passerade Hamburg. Vi fastnade i bilkö under ca 2,5 tim genom
Hamburg. Vi hade nog valt fel dag eftersom det var söndag
eftermiddag och många tyskar var på väg hem efter semestern. Detta
i kombination med några vägarbeten gjorde att sträckan

mellan Hamburg Ost och Hamburg Süd tog
2 timmar istället för som normalt ca 20 minuter.

 

Trafiksituationen i Tyskland gör att
man blir fundersam. Trots att man bygger ut autobahn med nya vägar,
fler filer osv är det alltid fullt med bilar på vägen. Tyskarna är
flitiga och överallt pågår vägarbeten för att förbättra
framkomligheten. Men det ser inte ut som man nånsin kommer ikapp
trafikökningen.

 

Vi kan förstå om tyskarna inte är så
glada över att lämna bidrag till länder som Grekland och Portugal,
där man ibland startar vägarbeten som blir de halvfärdiga och det
kan dröja flera år innan de slutförs.

 

Så fort vi kom in i Frankrike ändrades
trafikläget, fina motorvägar och betydligt färre bilar än i
Tyskland. Här får man betala för att åka motorväg men detta är
inte hela förklaringen. I Frankrike kostar det 3-5 kr per mil att
åka på motorvägen.

 

Här är fortfarande sommar och
närmaste dagarna ska det bli 25-30 grader här i Auxerre. Höstens
plan är att långsamt gå upp till Paris och stanna där ca en
vecka. Därefter går vi tillbaka hit till Auxerre och lämnar båten
för vintern nån gång i mitten av oktober. Resan till Paris bjuder
på ett litet orosmoment. På floden Yonne finns ett antal slussar
med kraftigt sluttande slussväggar. Vi kan därför inte gå ända
in till slusskanten när vi lägger till för då tar kölen i
slussväggen under båten. I några slussar har man lagt en flytande
pontonbrygga, som löser problemet, men i några slussar är det bara
lutande väggar. Hur detta ska gå till vet vi inte, men det är ju
fler som slussat här före oss så på nått sätt ska vi väl komma
helskinnade igenom.

 

Igår torsdag lämnade  vi Auxerre och
började vår resa mot Paris. Efter 9 slussar stannade vi vid en
liten kommunal brygga i Laroche Cydroine. Här har vi gratis el och
vatten. Byn är inte så stor, men det finns bageri och slaktare, så
vi ska nog klara oss. Underligt nog hittade vi inget cafe, vi som
trodde att i varje liten by fanns ett cafe, där byborna samlades och
utbytte diverse skvaller.

 

Vi har en mängd tekniska prylar
ombord. Sedan vår avresa hemifrån 2008 har allt fungerat helt
perfekt. Men inte längre, igår slutade spolningen till toaletten
att fungera. Tekniske Olsson skruvade  isär pumpen för att se vad
som var fel. Konstigt vad mycket små saker det kan finnas i en liten
pump. Det var inte lika lätt att skruva ihop den igen, så nu får
vi använda en hink för att spola efter toalettbesöken. Det är ett
tufft liv att vara sjöman.

 

Ha det bra därhemma.

Onsdag 15 juni, dags för hemresa

Café moster

Att sitta på ett café och ta en öl eller en kopp kaffe, är en av de saker vi njuter av mest här i caféernas land, Frankrike. Man sitter och tittar på folklivet runt omkring och samtidigt är det en rogivande stämning även om bilarna oftast kör alldeles utanför cafébordet.

Häromkvällen skulle vi besöka något som kallas ”Son et Lumière” (ljud och ljus). Det var på kvällen i den stora katedralen i Auxerre. Jag har tidigare varit på en Son et Lumière, då var det vid ett slott söder om Paris och det var en häftig upplevelse.

Därför gick vi med förväntansfulla steg till katedralen kl 10 på kvällen. Vi var de första gästerna och vaktmästaren sa något om att eftersom det regnade blir det nog inte så många besökare i kväll. Han hade rätt, till slut blev vi 9 st som skulle se på detta skådespel inne i den stora katedralen. Det började med härlig orgelmusik och vacker belysning i kyrkan. Sedan började en röst berätta Auxerres historia från Jesu födelse fram till idag. Eftersom det var på franska fattade vi inte så mycket men utan vi fick nöja oss att titta på ljuset och höra musiken. Men efter en kvart började det bli långtråkigt och då var det ytterligare en timma kvar. Puu, trästolarna började kännas i ändan och tröttheten kom smygande. Maritha pekade på en av de andra besökarna som hade somnat och snart slumrade vi till också.

Efter en timma och 15 minuter var det äntligen slut och vi kunde gå ut. Då upptäckte vi att det fanns hörlurar med berättelsen på engelska och tyska. Men då var det för sent, inte en föreställning till. Det blev alltså inte riktigt som vi förväntat oss, men så är det ibland. Man måste testa lite olika saker för att hitta det man tycker om.

I morgon torsdag lämnar vi Auxerre och åker hemåt. Vi räknar med att vara hemma på fredag kväll. Nästa vecka är det arbetsvecka igen. Men om 2,5 månad är det dags att åka hit ned igen.

Nu blir det inget mer bloggande på ett tag utan vi återkommer första veckan i september.

Senaste korten hittar ni här

Hälsningar

Maritha och Klas

Auxerre lördag den 11 juni

Nu har vi kommit till vår sommarhamn i Auxerre. Med hjälp av hamnkaptenen har vi lagt till bland en massa stora pråmar och andra motorbåtar.  Det är den klart vackraste staden vi varit i under vår resa med flera stora kyrkor och en katedral som syns ifrån hamnen.

Auxerre ligger vid floden Yonne, som rinner norrut och senare övergår till Seine. Det är mitt i hjärtat av Frankrike i Bourgogne. Som de flesta franska städer verkar det vara en mycket gammal stad.

Vi kommer att stanna här till torsdag då vi tar bilen hem mot Sverige. Bilen står på kajen bredvid båten, så hela familjen med båt och bil är samlade nu. Nu på morgonen skiner solen från en blå himmel, så det får bli en pressardag idag. Sista  veckan har det varit lite ostadigt. Men vi hörde att denna våren har varit den varmaste i Frankrike på 100 år,  det var därför vi tyckte det var lite svettigt när vi hade runt 30 grader under flera veckor i sträck.

Vi har oroat oss lite för larmet om ehec bakterier i grönsaker från norra Tyskland. Nu har det visat sig att smittan kom från böngroddar, så då kan vi äta som vanligt när vi åker hem genom Tyskland. Här i Frankrike är det inga diskussioner om dessa bakterier, så vi äter och mumsar så mycket vi orkar.

Senaste korten hittar ni här.