Nu har vi kommit hem igen efter höstens
kanalfärd. Ni undrar nog hur man år efter år kan åka runt på
dessa små kanaler. Vad är det som är så lockande? Vattnet är
brunt, grått eller grönt med ett siktdjup på ca 50 cm. Visst
saknar vi ibland det blå havet utefter västkusten.
Men det finns ett lugn längs
kanalerna. Vi glider fram i 6-7 km i timmen, ofta ute på landsbygden
med kossor på sluttningarna eller vinodlingar. Det kommer små byar
där man kan stanna för natten. Oftast finns det ett bageri, en
slaktare och ett café i byn. Det är långt från turiststråken så
det känns som vi är mitt i det äkta Frankrike. Färden avbryts med
jämna mellanrum av en sluss. Ibland är det bara någon kilometer
mellan slussarna och ibland kan det bli kanske 4 km till nästa
sluss. Slussarna känns som ett trevligt avbrott och oftast är
slussvaktarna mycket trevliga. Ibland frågar de om vi vill köpa
grönsaker, vin och andra lokala produkter. Många som gått på
franska kanaler har upplevt att slussvaktarna är ett grinigt släkte.
Det har vi inte upplevt, försöker vi prata med dem är de alltid
vänliga och försöker hjälpa oss.
I höst har vi gått från vår
sommarhamn i Auxerre norrut till Paris. Efter en vecka i huvudstaden,
gick vi åter söderut och återkom till Auxerre. Här ska båten
ligga i vattnet under vintern. Här blir normalt ingen is på
kanalen, eftersom det är ganska strömt under vintern.
Eftersom vi trivs så bra här, blir vi
nog kvar i Frankrike under hela 2012. Vilka kanaler vi ska gå vet vi
inte men det finns mycket kvar att utforska. Nu stänger vi bloggen
för i år och kommer tillbaka första veckan i maj 2012.
Så här såg det ut när vi lämnade
båten i lördags morse för färd hemåt.
Det är svårt att lämna Auxerre, där vi har nedanstående utsikt direkt från båten när vi vaknar på morgonen
Nu stänger vi bloggen för i år och återkommer förhoppningsvis första veckan i maj 2012.
